Barnholmar

Sammanlagt finns det litet över fyrtio ”Barnholmar” i vår skärgård, de flesta inom Åboland. Enligt dialekten heter de vanligen Banholm kring Åland, Barnholm uppe vid Iniö, Bånholm i Ålands nordöstra skärgård och största delen av Åboland, ibland Bårnholm i Nagu och antingen Barn- eller Bånholmen i Nyland. Formerna visar entydigt att namnen innehåller ordet barn, i dialekterna vanligen bå(r)n. Men på vilket sätt har holmarna med barn att göra?

Nordiska namn på Barn- har vanligen förklarats bero på att namnen har betecknat t.ex. små grund intill större holmar. Men det är nog en överdriven generalisering. Också hos oss finns det visserligen grundnamn som sannolikt har haft en sådan syftning, såsom Ängholmsbarnet i Pargas och Nätiholmsungen i Pellinge, men förklaringen är inte för den skull giltig för alla namn med motsvarande förleder.

Sägnerna berättar emellertid att det förr har brunnit en eld på ”Barnholmarna” under mörka kvällar. Enligt folktron har elden berott på att någon flicka som kommit i olycka har lönnlagt sitt foster på holmen. Det ovälsignade fostret har inte fått ro i graven, och därför har det lyst en ”drakeld” på platsen.

Nu skall vi inte tro att något foster verkligen har blivit lönnlagt på var och en av holmarna. Men det har kanske skett någonstans, och gett upphov till sägnen och till s.k. vandringsnamn på andra håll, utan någon faktisk händelse som grund. Förklaringen stöds av att ”Barnholmarna” ofta är mycket lämpligt belägna, ett stycke från bebyggelsen, men inte längre än att en flicka kunde ha rott dit, och att elden skulle ha varit synlig från byn.

Källa:

Kurt Zilliacus, 1989: Skärgårdsnamn

Månadens ord, juli 2010